Hvor vil du hen herfra?   CLEMET MÅNSSON Lidt biografi.
Utdrag ur Sten Thelaus släktutredning: Elias Thelaus förfäder. Den tidigaste mantalslängden efter 1535 års Hjälper och Gärder återfinnes i 1542 års räkenskaper. Där är Clemet brukare av gården Mälby, (Mellby), fadern Måns Gullesson har tydligen överlåtit gården på sonen.

Men Clemet är i samma räkenskaper även registrerad som landsköprnan och erlägger till staten en avgift för handel.
de s k köpmanspengarna. Under hela sin verksamhet som landsköpman betalar han den högsta avgiften bland landskapets c:a 60 köpmän. Övertog han månne en handelsrörelse från fadern? Några direkta bevis för att Måns Gullesson var landsköpman finns ej.
Inga handlingar, som nämner de enskilda handels-männen, ar bevarade från den tiden. Först med skatteomläggningen, som i Ångerrnanland genomfördes mellan åren 1539 och 1541 och då den individuella beskattningen infördes och därmed jordaböckerna tillkommo, redovisades även längder på landsköpmännen och de avgifter dessa hade att erlägga.
Enligt Magnus Erikssons stadslag skulle all handel koncentreras till städerna, på landsbygden fick ej handel bedrivas. Men i Norrland fanns ej städer norr om Gävle under större delen av 1500-talet.
Staten var därför tvungen att medge att ett antal bönder drev handel, de s k landsköprnän-nen, mot att de erlade en avgift , som stod i relation till handelsomsättningen.
Det bottniska handelstvånget var dessutom rådande och all handel från norrlänningamas sida söderut måste ske med stockholmsborgarna och detta sökte såväl staten som handelmännen i Stockholm noga övervaka.
De varor landsköpmännen tillhandahöll traktens bönder var olika nödvandighetsartiklar såsom salt, spannmål, kokkärl och andra metallvaror, tyger, kryddor etc. men även rena lyxartiklar.
Byteshandeln torde ha dominerat och betalning skett med landskapets egna produkter, pälsvaror, hudar, tran, smör , saltad och torkad fisk och vadmal. Clemet bedrev även uppköp av skinn och hudar.
Pälshandeln var regal d v s kronan hade förköpsrätt och satte själv priserna. En låg prissättning medförde, att man hellre sålde sina skinn till privata uppköpare. som betalade högre priser.
Den tidigaste notisen om Clemet Månssons skinnhandel är från 1552 och återfinns i en rannsakan av ångermanlandsfogden Hans Fordels räkenskaper. Denne var fogde 1551-1552 och hade bl a vid köp av skinnvaror för kronans räkning infört ett högre inköpspris än han betalt.
Bland flera som sålt till fogden var Clemet Månsson: 5 små älghudar för 12 mark och 6 goda mårdar för 14 öre stycket. Givetvis har Clemet sålt skinnvaror till Kronan både före och efter denna tid men specifikationer med saljarens namn saknas i ett flertal årsredovisningar, 1566 är han den främste leverantören av skinn: jarv-, lo-, mård- och rödrävskinn, älghudar samt bock och getskinn.
Likom andra köpmän och skeppare anlitas Clemet Månsson för transport av Kronans varor till och från Stockholm. så t ex erhåller Clemet Månsson och Per Vibbesson i Hammar 13 1/2 mark år 1573 för transport av ålghudar och spack till Stockholm och vid midsommartid samma år får Clemet och Lasse Håkansson Gened, Själevads socken, 66 mark för att de seglar 5 1/2 laster salt till Ångermanland.
(Lästen är ett viktmått. Det finns två olika läster, den stora eller svåra lästen = c:a 2 1/2 ton och den lilla lästen på drygt 1 ton.
Troligen räknade man har med den lilla lästen, som motsvarar 12 tunnor salt.) Följande år får Clemet och hans två medskeppare av vilka den ena är Nils Eriksson i Od, Gudmundrå socken, 229 1/2 mark för transport av 108 tunnor lax, 1 tunna spickelax och 4 tunnor ål till Stockholms slott.
Granskar man den s k slottstullen, d v s tullen vid Stockholms slott, där bl a alla varor från Norrland för avsalu i huvudstaden antecknades och tull upptogs, så har Clemet Månsson vid flera tillfällen företagit handelsresor till huvudstaden.
1561 berättar tullängden, att Clemet tillsammans med systersonen Ever Hindersson, vid denna tid landsköpman, i skutan har 31 tunnor lax, och lämnar 2 tunnor i tull.
Detta år levererade köpmännen i Ångermanland 52 tunnor lax, 66 tunnor strömming, 14 lispund abborre för avsalu i Stockholm. 1574 säljer Clemet ett större parti skinn samt vadmal.
Förutom tullpliktiga varor medförde landsköpmännen även tullfria, vilka följaktligen ej registrerades.
Förmodligen var Clemet ägare till en skuta Huruvida han haft delägare framgår ej klart. Av de personer, som nämns tillsammans med Clemet vid transport av Kronans varor, var endast Lasse Håkansson, från norra Ångermanland, landsköpman.
1576 tjänstgjorde han som styrman på "bredeskeppet", Kronans fartyg för transport av sågade bräder från Ångermanland, Av de övriga var Nils Eriksson brukare av den gård Clemet ägde i Öd, Gudmundrå socken.
Skutomas dräktighet var vanligen 5-15 läster, d v s en lastförmåga på drygt 5-15 ton, men det fanns skutor. som betydligt översteg dessa lastetal och med hemort i Ångermanälven, som skeppsgårdhandlingärna visar. Det kan tilläggas, att Bjärtrå socken hade ett båtvarv.
Sjökort hade man ej på denna tid, ti1lgäng1iga for allmänheten först på 1700-talet. I stället hade man s k ledbeskrivningar att följa vid navigeringen och segelfarten följde därför kusten.
Evert Hindersson på Holm blev underlagman och hans morbror Clemet Månsson i Mä1by erhöll lappfogdesysslan, en ingalunda arbetskrävande tjänst då de flesta samerna flytt till Norge. Hur Clemet fått tjänsten är ej känt men som framgångsrik köpman var han känd av det egna landskapets ämbetsmän. Kanske han även haft handelsforbindelser med jämtarna. Två av Clemets räkenskaper är bevarade, för åren 1568 Och 1569. 1568 är den utförligaste.
Först omtalas vilka utgifter Clemet Månsson haft för inköp av viltvaror av samerna, dels den utgift han haft for samernas fortäring. Det var gammal tradition, att samerna skulle bjudas på mat och dryck, innan köpenskapen kom igång. Clemet gav länsmännen i Hammerdal gäll, Michell Persson i Bredagård, 12 mark "ther före han hölt lappne kost utii 2 nät (nätter) 7 personer förutan qwinnor, Barn och anat folck." Därefter redogöres för den skatt, sam erlades.
Den utgick i Jämtland med 4 mårdskinn för varje same men dessutom erlade den ene av samerna, Oluf Jonsson, ytterligare 4 mårdskinn för att han nyttjade ett fjäll, som sträckte sig in i Ångermanland. I tionde gav han 1 mårdskin samt 8 Iiknande skinn för resterande skatt Aren 1566-1567.
En annan same, Nils Andersson, gav förutom de 4 mårdskinnen 1 skinn för samma fjäll i Ångermanland. Tillsammans erlade de således 22 Mårdskinn. Skinn var en begärlig vara för Kronan och Clemet köpte for dess räkning 10 älghudar, 6 älgkalvskinn, 5 renhudar och 1 renkalvskinn för 15 1/2 spann mjöl (2 spann = I tunna), dessutom 3 bävrar, 2 uttrar 1 jarv och 6 björnar för 10 1/2 spann mjöl och 4 mårdskinn för 4 lispund smör (1 lispund = 8,5 kg). Men man får nog anta att han köpte skinn även för egen räkning.
Räkenskapen göres gemensamt med lappfogdcn i Ångermanland, Henrik Nilsson i Bjärtrå socken och den avslutas med följande: "Bekennes Jagh Clemet Månnssonn lapefougte uti Jempte Landz, samt Henrich Nilssonn uti ångermanneIandz Lappe marcker, at thenne reckenskap anno 68 uti alle motte oförfalskade Rettrådigh Handlett och giotde medh full Rette opbörder och utgiffter uti alle parzeler så att inthz ähr utelatitt aff opbörden icke heller nokenn falsket utgifft ute Reckenskapenne Stälte. Och beplichte vij och her mz. alt huar medh tidenn spörias eller belinnas kann, annatt ähn trohet och rättrådighet vilie vii vare förfalne under thz straff såsom orettrådigom tiluaron egnar och bör och huadh nogott fell (the gudh forviude) uti så motte befinnas kunne tå ähr hann befriatt som thenne Reckenskap förhört affuer Effter wij her uti nogsamt förmante ähro att inthe skall bliffue utelåtitt af Reckennschapnne. sam införas borde, Thes till uisso Sigill".
När bägge lappfogdarna infunnit sig på blev Stockholms slott, har en skrivare i Räknekammaren sammanställt räkenskaperna. Under räkenskaperna ha fogdarna satt sina sigill. Några namnteckningar förekommer ej, varför man ej vet, om de behärskade skrivkonsten. Dock bör framhållas att bomärket vid denna tid var av större värde än namnteckning.
Hemmanet Mälby omfattade c:a 30 seland åker och äng och det därunder som utjord hörande Stocked, ett ödehemman 20 seland i ängsmark. Sammanslagna utgjorde fastigheterna en för sin tid och geografiska läge relativt stor areal. Ett hemman om 8-12 seland kunde försörja 2-3 personer med en spannmålskonsumtion om 5 tunnor per person och år, 16.20 seland 4-5 personer och 24 seland över 6 personer.
Seland var ett ytmått specifikt för Ångermanland och motsvarade 0,16 hektar. Arealen för Stocked blir 8 hektar. 1547 brukades ytterligare gårdar av Clemet, Grönvall på 6 seland och Gårdnas på 34 seland. De var belägna någon hälvmil norr Mälby. 1552 omtalas de bägge som öde. 1 Ångermanland rådde vid mitten av 1500-talet stort ödesmål beroende på flera missväxtår med spannmålsbrist och prisstegring som följd.
De spannmål som odlades, var korn och råg. Kornet dominerade helt, rågens andel var bara 4 % på 1500-talet och odlades mest på de större gårdarna. Odling av ärter förekom i mindre omfattning. Även lin och hampa odlades och humlegårdar höll man för ölberedningen. Havre odlades ytterst obetydligt, till utfordring av hästarna. Veteodling förekom sparsamt i en del socknar närmare kusten.
Tiondeskatten redovisas från 1557 med den mängd spannmål spann, fjärdingar och fat varje hemman erlade (1 tunna = 2 spann = 8 fjärdingar = 32 fat). Men dessa längder upptar endast kronotiondet, d v s 2/3 av tiondet resterande 1/3 som tillföll prästen, redovisas ej. När säden skurits på fälten och samlats i skylar, gick socknens präst tillsmmans med de s k sexmännen (en kyrklig nämnd bestående av sex "ährlige, oberycktade, gamble, förståndige män") från hemman till hemman och räknade skylarna.
Han tog sedan direkt från åkem den tredjedel han skulle ha, varefter bonden tröskade kronotiondet och levererade säden till kyrkohärbärget. Av kornskörden gav Mälby med Stocked i tionde (krono + prasttionde) under perioden 1557-1576 i medeltal 5,5 tunnor, vilket motsvarar en skörd av 55 tunnor korn årligen. I 10 år redovisas rågtionde, varur kan uträknas en minsta skörd på 1/2 tunna och en högsta på 9 tunnor.Ärtskörden redovisas 5 år, årsskörden drygt 1 tunna. Endast 2/3 av åkern såddes, återstoden låg i träda eller son linda (åker utlagd i vall).
1 den äldsta lantmäterikartan över Mälby och Stocked, år 1696 ges följande beskrivning av åkern:
"Stocke och Mälby trädes halfparten, trädestegarna med dess reenar och slottesland inhägnas älltijd för Hööbergningh. Åkern till desse Byar kan som knappast gifwa 4 korn efter Kornet, ligger tillijka med Byen tämmeligh högt och ähr mycket hårdbrukat uthi Mällby för dess hårda leera skull,
men Stocke åker ähr mehr löösbrukat, emedan Jordmåhn består af grann Sandmiuna.
Stocke och Mälby hafwa alt een Skogh som mäst består af tallskogh som duglig är till Timber och barcklopp. Små biörckskogh kan och finnas till nödtorfftigt löftacht men intet Näl~werfläth. Ingen Stafskogh, fällningslandh eller rödningsskogh ähr här till fång. Små granskogh kan något finnas trax vijd Byen Hwar af Bönderna kunna hafwa nödtorfftigt gerdzell och Stöör, wedbrandh fins nogh till huusbehoof. Willbrådh med hara kan här inte stoort wara till fångs effter Skogen ähr nogh lijten och bygdelaget ähr så när på Alla Sijdor beläget, ey heller annan diurfångh.
Muhlbetel fins mycket knapt emedan skogen mäst af Sandmooland och liungmarck. Intet qwarnställe äger Byen uthan lejer af Biörkå Byen. Fiskewatn har Byen ythi Ångermanåån nembl. ett Laxnootwarp strax nedan Byen för hwilket dhe giöra 1 tunna lax i taxa, och wanckas som åhrstijden mehr och mindre plägar gifwa till fång, Så plägar och Byeman roo till hafsiön i Strömmingsfiskie och lejer hampn af hemsööman, hwarest fiskies mästadels till Huusbehof.
Huusen, höölador och gerdzlegårdar ähro en dehl duglige och en dehl gamble och förrottnade. Desse Byar ähre belägne ifrån Härnösand wijd pass 6 1/2 Mijhler, hwarest Byeman dnfwer sin handell med lax, när något ymmigt wanckas.
På kartan finns också en humlegård, som endast ger några marker humle och ej täcker husbehovet. Clemet Månssons hemman hade en för landsakpet stor kreatursbesättning (i medeltal c:a 20 kor). En smörskatt, som stod i relation till antalet kor medförde, att kotalet för varje hemman infördes mantaislängden från år 1557. Korna var småväxta jämförelse med vår tids och mjölkproduktionen var svag till följd av den ringa tillgånen på hö, besättningarna svältföddes rent av vintertid.
Utfordringen vid kungsgårdarna, 1500-talets mönstergårdar, var endast 1/4 av högivan på 1800-talet och ällmogens kreatur erhöll naturligtvis ännu lägre giva.
Sommarbetet var förlagt till fabodar och Mälby hade sin vid södra delen av Djupsjöträsk (nu Djuptjärn), c:a 5 km väster om byn enligt en karta av år 1778.Vid fäbodarna tillverkades ost och smör. Vintertid kördes gödseln hem till gårdarna att användas på åkrarna.
Fisket och då särskilt laxfisket var i dessa trakter av större ekonomisk betydelse än jordbruket. Mälby och Stocked hade ett gemensamt laxfiske utanför sina marker i Ångermanälven strax ovanför Holmsören (nuvarande Holmholmen). Fiskeplatsen var en av de basu trakten för notfiske. Fisket gick så till att man rödde ut noten i en vid båge, varefter notarmarna drogs in mot lan för att innestänga laxama, som fanns inom "varpet".
En rannsakning av böndernas fisken 1552 ger följande r upplysning: på södra landet en gård som heter Melby och en ödis by ther hoss benempd ståcka the haffue tull hope en laxe nott och nu anno 52 skule the giöre stadgae lax 5 Lb (lispund) och finge ther i år 100 laxer". Några år senare höjdes skatten och Mälbyboma måste lämna var 3:je lax i skatt.
Men det fanns fiskeplatser vid vissa forsar, dar Kronan tog 2 av tre fångade laxar i skatt. Malbyborna fick betala sin "tredeleslax" fram till slutet av 1580-talet, då stadga infördes, d v s skatten var densamma år från år oberoende av fångstens kvantitet, Laxfisket pågick varje år 5 veckor med början dagen efter pingst. 4-5 tunnor lax gavs vanligen i skatt för laxfisket vid Mälby och Stocked, vilket ger en fångst av 12-15 tunnor. från mitten av 1560-talet sjunker fångsten successivt och når 1572 ett bottenläge med en skatt på 16 mark (5 1/2 kg). Dåliga fångster har man sedan fram till slutet av århundradet men 1607 ger man hela 5 tunnor lax. Skatten har då ökat till 50 %!
Ett annat fiske av stor betydelse var strömmingsfisket. Som framgått av citaten ur 1696 års karta rodde man ut till öarna vid kusten och bedrev strömmingsfiske. I 1579 års räkenskaper nämnges de öar vars vatten allmogen i bl a Överlannes socken tog sin strömming: Storön, Hemsön och Hernön vid havssidan. Skatten utgick med 1/2 tunna strömming för varje båt. Skatten utgick egentligen med 2 fjärdingar = 1/2 tunna, ty 2 bönder rodde båten).
Som mest var 9 strömmingsbåtar från Overlännes socken i verksamhet.
Inga fiskare namnges ej heller fångsterna. Strömmingsfisket pågick från våren till hösten. Men ångermanlänningama var ej ensamma om fisket längs sin kust. Framför allt gävlefiskarna deltog. de hade privilegium på fiske utmed Norrlandskusten mot var 10:de tunna i tull. Bland de hamnar de vistades i kan nainnas Storön och Hemsön. De stod på god fot med folket i Ångermanland och många gävlebor kom att bosätta sig i landskapet liksom många Ångermanlänningar i Gävle.
Insjöfisket var av mindre betydelse. Man erlade i skatt var femte fisk, det gällde abbörre, gädda mört, id, braxen och nors. 1575 infördes stadgaskatt, som erlades oberoende av om man fiskade eller ej, ty staten hade svårt att kontrollera detta fiske, som ofta låg otillgängligt till. Under några år ges detaljerade uppgifter om detta fiske.
Fiskarena namnges 1571: Clemet Månsson i Mälby, Evert Hindersson i Holm, Nils Halvarsson i Korvstad och Karin och Håkan i Kläpp. De använde en not för varje by. De träsk (insjöar) man fiskad var Djupsjötrask, Bjorkåtrask, Skemlingtrask och Tummasjötrask. Från 1573 anmarkes att de upphört med detta fiske.
Under hösten pågick även ett sikfiske i Ångermanälven. Siken gick upp i älven vid Mikaeli tid, 29 september och återvande till havet vid Simonis Judae, 28 okt. Fisken togs med nät. En beskrivning om detta fiske utgavs av Nils Gissler. Han var bosatt i Härnösand och provinsialläkare med ett distrikt omfattande Ångermanland och Medelpad. Vid Holmsöre (intill Mälbv) har han redovisat sikens vandringar i älven.
Det synes som om Clemet Månsson och Evert Hindersson, endera eller bägge haft smedja, ty de levererade tillsammans smide en "veff" (vev?) till en kronosåg, som 1574 byggdes i Ytterlännes socken. Arvodet blev 78 mark.
Förmodligen är det vår Clemet Månsson, som är ägare till ett hemman i Od, Gudmundrå socken. Hans namn finner man i mantalslängden för Öd Åren 1561-1569. Hur Clemet förvärvat gården är okänt. Ingen namnlikhet föreligger med tidigare brukare och den sista före 1561 är Erik Skräddare. Nils Eriksson bor på Öd 1571-1581 och är Clemet Månsson behjälplig i dennes handel.
Från 1590 är Israel Clemetssons namn knutet till Öd. Denna gårds åkerareal var 17 seland och höll 11 kor 1590. Ytterligare ett hemman fanns på Öd, om 9 seland åker. Senast 1605 kom den i Israel Clemetssons ägo.
I 1584 års räkenskaper klagas över att rikt folk köpte det ena hemmanet efter det andra och efter att ha förhandlat med tingsnäinnderna ströks mantalen i längderna. På så sätt minskade ägarna sina skatter. Huruvida Clemet Månsson förskaffade sig skattelättnader på detta sätt är okänt men tillvägagångssättet var tydligen vanligt.
Älvsborgs lösen 1571, då Alvsborgs slott återköptes för 150.000 daler och därför en skatt med tionde av all lösegendom, ger en inblick i Clemet Månssons förmögenhet. Det har antagits att uppgifterna dessa längder är något lägre än de i verkligheten var. Allt som hade något synnerligt värde antecknades och på landsbygden blev det olika metallvaror, boskap och pengar.
Clemet Månssons lösegendom upptog 228 lod silver, 700 1/2 mark pengar, 3 lispund tenn, 1 1/2 lispund massing, 17 lispund koppar, 20 kor, 2 stutar, 1 kviga, 20 får och 4 hastar. 1 skatt gav han 28 lod silver samt 100 mark och 2 öre.
Clemet Månsson var välbärgad, hans förmögenhet översteg fogdens. Jag har här redovisat, vad kallorna berättar om Clemet Månsson som landsköpman, lappfogde. jordbrukare och fiskare men några närmare upplysningar om Clemet som person får vi ej.
En driftig köpman var han säkerligen och omdömet om honom i landskapet bor ha varit gott, ty han togs i statens och de lokala tingslagets tjänst. Domböcker finns ej bevarade från 1500-talet men väl saköreslängder från 1540-talet och framåt. Saköreslängderna bilades räkenskaperna som verifikation på de bötesbelopp, som utdömdes vid tinget och innehåller dessutom en kort uppgift om förseelsens art.
Vid sommartinget i Torsåker 1558 bötade Clemet för att ha slagit Olof Smed en blånad. Han satt då som nämndeman vid tinget. Vid sommartinget 1561 bötade han för två hugg med en yxhammare. Flera inom släkten var vid samma tillfälle instämnda för tinget. systersonen Evert Hindersson för ett blodsår (20 mark i böter) och sonen Per Clemetsson som hävt ur sig något ogudaktigt (3 mark). 1573 döms Clemet till 40 marks böter för ett vittnesmål vid tinget i Lids socken (Ådals-liden). Mened, våldsbrott och tillvitelser var vanliga på denna tid.
1576 återfinner man för sista gången Clemet Månsson i mantalslängderna och tiondelängde. Följande år är hans namn ersatt med Israel Clemetsson. Tydligen har även arvsskifte ägt rum, ty antalet kor på gården som vanligen uppgått till 20 och 1576 är 22, är 1577 endast 10 och ändras ej nämnvärt i fortsättningen.
Opdateret d. 14.05.2011